Inte känner jag mig utanför...

På 751 och 760 kryllar det av indier. Så man känner sig ju inte utanför när man åker med dem bussarna. De ända som jag tycker är synd är ju att jag inte kan spåket. Det hade ju varit lite roligare.

Det är en familj som brukar åka samma buss som mig (760). De har en så himla söt son (sådan söt kille kommer jag att få.) Och han sitter alltid och kolla på mig när de åker. Han brukar säga någonting till föräldrarna, men jag fattar ju inte vad det är tyvärr. :(

Kul att de finns fler indier någon stanns. Än en lite här och där...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0