R.I.P Johan
Kommer hem och sätter mig vid datorn och får en rejäl chock. Min kompis som jag lärde känna när jag gick i 6:an har dött. Han var en av dem killarna jag umgicks med mycket i skolan och på fritiden.
Vi har ju inte setts lika mycket nu. Men syns ju när han varit i Tälje och hälsat på. Han är en av Sveriges bästa skatare och är borta mycket och håller på med det. Träffa han senast på juldagen. Och en gång efter det.
Minns hans leende så fort vi sågs och hans kramar jag fick. Vi blev så himla glada varje gång vi sågs. Det var som om allt runt oss försvann. Och vi kunde stå och prata i timmar, kändes det som ibland.
Minns första gången jag träffa honom, när vi gick i gymnasiet. Vi var på någon fest i Järna och det var extremt många där. Jag hade varit på toaletten och skulle gå ut. Då jag helt plötsligt går in i en killes mage. Fråga mig inte varför. Jag såg ju att det var någon som skulle gå förbi, men jag hann inte väja.
Så när jag kolla upp för att säga förlåt så utbrast han Sarah. Och jag Johan. Och efter det har vi haft lite kontakt när det funkat liksom.
Jag fattar verkligen inte att han är borta. Så svårt att få in... när jag tänker på honom så är jag glad att han fick hålla på med det han tyckte om och att han blev så sjukt bra i det han gjorde.
R.I.P Johan Florell
