AAAAAAAAAAAAA

Ligger du i soffan under täcket. Ligger och tänker som vanligt. Är väl lite nere....
Min vän på Sveagatan far tillbaka til Uppsala. Så nu var det roliga slut. Eller vad man nu ska säga.

Det är väl min tur att må så här. Ni andra som läser kanske inte fattar. Det är min tur att tycka om någon och nu kan det inte bli något. Förut var det han, som kände så. Och då har jag bara varit dum i huvet.
Efter att han snacka med mig nu när han kom tillbaka i sommar. Fick mig att inse saker och han kom närmare mig än vad han gjort förut. Han bröt ner mina murar som jag hade byggt upp. För att jag inte våga ha ett förhållande med honom. Vet att det låter töntigt. Men har man varit singel i snart 9 år så är man lite rädd för sånt...

Vi har ju gått och haft känslor för varann länge! Men nu är det.....
Fan att man inte tog steget när man kunde. Varför vara så fffffeeeeeeegggggg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0