Åhhhh så här rädd har jag inte varit på länge....
Idag hände nåt jag inte har varit med om förut. Ville bara springa dit men blev helt chockad och bara stod och glodde. Ville springa men benen stod kvar. Var chockad i några timmar och tänkte på detta hela tiden. Det har jag gjort hela dagen och kan inte glömma det jag såg.
Den bilden sitter fortfarande kvar och hela dagen har snart gått. Kommer absolut inte glömma detta. Är bara rädd just nu. Tänker på att jag inte vågar stå vid andra människor jag inte känner.
Nu kommer jag till saken
Som varje morgon när jag ska till bussen står jag inne i min port tills bussen kommer.
Men nu var det ingen som hade hunnit ut före mig, så bestämde mig att gå ut. Naturligtvis när jag kommit ut kom alla andra. De gamla vanliga som brukar stå där.
Det står en tjej brevid mig som står och röker. Känner igen henne ifrån högstadiet. Och tror hon känner igen mig.
Vi brukar glo på varandra. Efter ett tag börjar hon gå över till andra sidan gata. Tror utanför hennes port.
Hon ställer sig vid ett staket och det ser ut som om hon står och stretchar. Varför gjorde hon det inte här, eller hon kanske står och pratar med någon. Jaja tänkte inte mer på det. Helt plötsligt ser jag hur hennes ben viker sig totalt och hon faller ihop på marken. Jag står helt chockad och försöker förstå vad det var som hände. En till som står vid bussen reagerar också. Alla de andra verkade inte bry sig. Kanske inte våga heller. Det verkade så på mig med men visste inte vad jag skulle göra, fick panik. Tänkte springa över till henne.
Men tänkte hon gick ju ifrån oss hon kanske inte ville att alla skulle springa fram till henne. Hon verkade vara beredd på att det skulle komma, eftersom hon gick ifrån. Hon kanske känner på sig när hon får attacker.
Som sagt hon låg på marken och jag och den andra stod och kolla för att se vad som skulle hända.
Men efter bara 1 min börja hon röra på sig och tog stöd med armbågen.
Visste att bussen skulle komma när som helst. Tänkte ska jag skita i den och gå fram till henne eller ska jag ta den. Vi såg att hon verka vara okej så lät henne vara.
Sen kom tanken på bussen. Tänk om hon ligger kvar. Hur kunde jag bara strunta i detta.
Hon fall rätt mjukt så hon verkade inte ha slagit i huvudet i trottoaren. Satt och funderade ifall hon hade sådant där märke på jackan eller något halsband. En ljuslåga....
De som har epilepsi brukar ha en symbol. Ifall de får ett anfall helt plötsligt.
Nu kommer jag bara vara rädd för att gå ut till bussen....
Har väl också ångest och skuldkänslor för att jag inte agera heller.
