Lillis blogg

Hur dåligt minne kan man ha egentligen???

Varje månad när jag betalar mina räkningar sätter jag in dem i en pärm. Och nu vill jag ha en nu pärm för detta år. Tror ni jag har köpt en, NEJ! Kommer på det varje gång jag sitter och betalar räkningarna. Och har tänkt att jag ska köpa en pärm när jag väl är nere på stan, men glömmer alltid bort det. Som idag när jag var nere på stan och gjorde några ärenden, så visste jag att det var något jag hade glömt. Och när jag kommer hem och sitter med mina räkningar så kommer jag på att jag inte har köpt någon pärm. Det har liksom gått 4 månader redan och har fortfarande inte kommit ihåg det. Ska ner på stan imorgon och hoppas att jag kommer ihåg det.

Blir så trött på mig själv ibland....

Så var det fredag igen. Idag jobbade jag till klockan 15:30. Det är rätt skönt att jobba nu när vädret är så bra. Man kan liksom sola på jobbet. Barnen sysselsätter sig själva ute. Så ibland känns det som om man inte har något att göra när vi är ute.

Efter jobbet hämta jag Casper på dagis. Brorsan skulle stå på någon fotbollsmatch i Stockholm. Blev mycket buss åkande och det tog sin tid att komma hem. Tog 16 bussen till Nykvarn ifrån Södertälje och kom till dagiset vid 16:30 tiden. Sen när vi skulle gå ifrån dagiset fick vi lov att små sprang till bussen. Casper var jätte duktig som orka springa, han var så snabb. Men tyvärr missa vi bussen. Så vi gick och köpte en glass till Casper, medan vi vänta på nästa buss. Det var gott det :D
 Det var ju rätt roligt att åka buss, tyckte Casper eftersom att han annars inte alls åker buss.
När vi kom till Södertälje åkte vi hem till mig för att hämta nyckeln till brorsan och min dator. Och tillslut bussen till brorsan. Vi var hemma klockan 18:45.

Det blev allt en sen middag för Casper. Men vad ska man göra när man inte har körkort än. Nu sitter vi i soffan mätta och belåtna och kollar på CSI NY och väntar på brorsan. Det verkar vara spännande för jag får nästan ingen kontakt med Casper. Nä nu ska jag kolla vidare på CSI.

I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare. / Anton, 6 år

Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något. /Samuel, 7 år

På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring. / Lissi, 6 år

Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant. Det är bara helt vanligt hat.
/ Ingrid, 8 år

Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av jämställdhetslagen. / Merete, 9 år

Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund. / Line Marie, 8 år

Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles stilla. / Sigurd, 6 år

Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det blir alltid som min pappa vill. / Christina, 7 år

Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag nästan aldrig hungrig. / Matilda, 6 år

Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor. / Henrik, 8 år

Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset. / Marie, 8 år

På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte ska genomskåda dem.
/ Hilde, 10 år

Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från. På fars dag firar man att han har förstått det. /Nina, 7 år

I USA måste du betala för att bli sjuk. / Markus, 8 år

Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna. / Peder, 7 år

Och den mest tänkvärda : Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat. / Isabell, 7 år
 

Hur kunde jag missa detta i alla år. Var ju visst något äldre. Så gammal, eller kanske inte...
Men det gör ju inget, eller? Haha vad man är borta i huvet!!! När ska jag börja räkna ut saker egentligen. Så att inget kommer som en chock.

Jaha igår var det då söndag. På kvällen umgicks jag med Melinda, Lia , Åsa och Josh ett tag. Sen bar det hem till soffan ett tag. Hade inte lust att gå ut heller och så skulle vi till Stanleys.
Hela kvällen smsa jag med ....... När jag kom hem fortsatte det. Men via datan. Vi kom in på om vi skulle sova tillsammans, liksom bara mysa. Så kom vi på den tredje personen. Vad skulle han säga ?? Har snackat om det förut ,när jag berättade att vi höll på att gå hem med varann på fyllan. Gjorde inget då. Vet ej vad han tycker om det idag. Han sa då, han är ju en bra kille.... Men så blev det inte. Vi bestämde att vi skulle ta det någon annan dag. Tänk att jag visste att han också ville....  Vi tänkte lite runt det hela, men kom fram till att det gjorde inget ifall det skulle hända.

I Onsadags åt vi påskmat på jobbet. Detta hände på kvällen så vet ej om det var maten som orsaka detta. Det var ju bara jag och några ungar som åt sillen. Tänker att den kan ha stått ute i rumstempratur för länge eller nått. Mådde bra hela dagen tills efter jag slutat jobbet. Då kände jag att det var något fel. Efter jobbet skulle jag upp till Komvux för att träffa min lärare en timme. Under den timmen kände jag att jag inte mådde som jag brukar. Min mage börja krångla, men kunde stå ut den timmen. Ibland såg jag suddigt och kunde inte fokusera mig. Efter att den timmen var slut, sprang jag på toaletten och där satt jag ett tag. Som tur var kom pappa upp för att träffa mig, så han kunde köra hem mig.

Efter jag kom hem satte jag mig på toaletten igen och konstaterade att jag blivit magsjuk. De kom engång framifrån men sen var det bara där bak. Som tur var hade jag inte feber samtidigt. Bara lite men förut har jag haft hög feber. Så då har det varit jobbigare. Känner bara vad skönt att man bor själv, speciellt när man blir magsjuk. Sov som bara den och sprang på toa. Och igår på kvällen när jag låg i soffan råkade jag prutta. JIPPI det var över.....

Så idag (Torsdag) har jag storstädat och försökt äta något men det har inte gått så bra. Två tuggor på ett kex. Sen var jag mätt, orkade inget mer. Sen kom Anna och Olli på besök och de första att sitta på min balkong detta år. Så det ända jag fått i mig är två koppar kaffe. Det kändes lite i magen. Men jag är frisk. Fasen vad skönt.

Idag hände nåt jag inte har varit med om förut. Ville bara springa dit men blev helt chockad och bara stod och glodde. Ville springa men benen stod kvar. Var chockad i några timmar och tänkte på detta hela tiden. Det har jag gjort hela dagen och kan inte glömma det jag såg.

Den bilden sitter fortfarande kvar och hela dagen har snart gått. Kommer absolut inte glömma detta. Är bara rädd just nu. Tänker på att jag inte vågar stå vid andra människor jag inte känner.

Nu kommer jag till saken

Som varje morgon när jag ska till bussen står jag inne i min port tills bussen kommer.

Men nu var det ingen som hade hunnit ut före mig, så bestämde mig att gå ut. Naturligtvis när jag kommit ut kom alla andra. De gamla vanliga som brukar stå där.

Det står en tjej brevid mig som står och röker. Känner igen henne ifrån högstadiet. Och tror hon känner igen mig.
Vi brukar glo på varandra. Efter ett tag börjar hon gå över till andra sidan gata. Tror utanför hennes port.
Hon ställer sig vid ett staket och det ser ut som om hon står och stretchar. Varför gjorde hon det inte här, eller hon kanske står och pratar med någon. Jaja tänkte inte mer på det. Helt plötsligt ser jag hur hennes ben viker sig totalt och hon faller ihop på marken. Jag står helt chockad och försöker förstå vad det var som hände. En till som står vid bussen reagerar också. Alla de andra verkade inte bry sig. Kanske inte våga heller. Det verkade så på mig med men visste inte vad jag skulle göra, fick panik. Tänkte springa över till henne.
Men tänkte hon gick ju ifrån oss hon kanske inte ville att alla skulle springa fram till henne. Hon verkade vara beredd på att det skulle komma, eftersom hon gick ifrån. Hon kanske känner på sig när hon får attacker.

Som sagt hon låg på marken och jag och den andra stod och kolla för att se vad som skulle hända.
Men efter bara 1 min börja hon röra på sig och tog stöd med armbågen.

Visste att bussen skulle komma när som helst. Tänkte ska jag skita i den och gå fram till henne eller ska jag ta den. Vi såg att hon verka vara okej så lät henne vara.

Sen kom tanken på bussen. Tänk om hon ligger kvar. Hur kunde jag bara strunta i detta.

Hon fall rätt mjukt så hon verkade inte ha slagit i huvudet i trottoaren. Satt och funderade ifall hon hade sådant där märke på jackan eller något halsband. En ljuslåga....

De som har epilepsi brukar ha en symbol. Ifall de får ett anfall helt plötsligt.

Nu kommer jag bara vara rädd för att gå ut till bussen....

Har väl också ångest och skuldkänslor för att jag inte agera heller.